Geotextil — Geotekniska lösningar

Geotextil är en genomsläpplig syntetisk duk – vanligen av polypropen eller polyester – som läggs i kontakt med jord, sten eller andra material för att separera lager, filtrera vatten, dränera, förstärka eller skydda en underliggande konstruktion. I Sverige väljs nålfiltad geotextil efter bruksklasserna N1–N5 enligt det nordiska klassningssystemet NorGeoSpec.

De fem huvudfunktionerna

Geotextilens funktioner definieras i EN ISO 10318. En och samma duk fyller ofta flera funktioner samtidigt:

• Separation – hindrar finkornigt material från att blandas med bär- eller förstärkningslagret, så att lagret behåller sin bärighet.
• Filtrering – släpper igenom vatten men håller tillbaka jordpartiklar.
• Dränering – leder bort vatten längs duken eller i en dräneringsmatta.
• Förstärkning – tar upp dragkrafter och fördelar last, främst med vävd geotextil.
• Skydd – skyddar tätskikt och membran mot punktering och mekaniska skador.

Vävd och nålfiltad geotextil

Geotextil tillverkas i två huvudkategorier med olika egenskaper:

Egenskap	Vävd	Nålfiltad (icke-vävd)
Draghållfasthet	Hög	Medel
Töjning vid brott	Låg	Hög
Vattengenomsläpplighet	Låg–medel	Hög
Filtreringsförmåga	Begränsad	Mycket god
Typisk användning	Förstärkning, separation under tunga laster	Separation, filtrering, dränering, skyddslager

Geotextil klasser – bruksklass N1 till N5

Bruksklassen anger hur robust en nålfiltad geotextil är, det vill säga hur väl den tål påfrestningarna när fyllning läggs ut och packas ovanpå den. N1 är den lättaste klassen och N5 den kraftigaste. Klassningen bygger på provade egenskaper, inte på dukens vikt:

• Draghållfasthet (kN/m) och töjning vid maxlast.
• Motstånd mot genomstansning, mätt som håldiameter vid konfallsprov.
• Energiindex, som väger samman hållfasthet och töjning.
• Karakteristisk öppningsvidd och vattengenomsläpplighet, som styr filterfunktionen.

Kraven stiger stegvis från N1 till N5. Ytvikten är inte klassningsgrundande, men kraftigare klasser har i praktiken högre gramvikt. I ViaCons tidigare sortiment motsvarade N1 en duk på 85 g/m² och N5 en duk på 355 g/m².

Så väljer du bruksklass

Vilken bruksklass som krävs anges i projektets tekniska beskrivning med hänvisning till AMA Anläggning. Valet styrs av tre faktorer:

• Undergrunden – lös jord som torv, gyttja och lera med låg skjuthållfasthet ställer högre krav än fast lera, silt, sand och grus.
• Största stenstorlek i fyllningen ovanpå duken – ju grövre material, desto högre klass.
• Mekanisk påverkan under byggskedet – tung byggtrafik, krossat material och packning med tunga vibrerande maskiner räknas som normal påverkan, i övriga fall kan påverkan bedömas som gynnsam.

Förutsättning	Typisk bruksklass
Fast undergrund, finkornig fyllning och gynnsam påverkan	N2
Fast undergrund och normal påverkan, fyllning upp till cirka 500 mm sten	N3
Lös undergrund och normal påverkan med grus- eller stenfyllning	N3–N4
Fast undergrund med blockfyllning över cirka 500 mm	N4
Lös undergrund och normal påverkan med grov sten- eller blockfyllning	N5

Tabellen är förenklad. Kontrollera alltid kravet i den tekniska beskrivningen för det aktuella projektet. När geotextilen används som filter gäller minst N1 mot lera och rundade friktionsjordar, minst N2 mot kantig friktionsjord och krossmaterial och minst N3 mot kantig sten och sprängsten.

Geotextil N4

Geotextil i bruksklass N4 är en av de vanligaste klasserna i väg- och järnvägsbyggande. N4 används typiskt som separationslager under bankar på lös undergrund, som lera, gyttja eller torv, där fyllningen består av grovt grus eller sten och byggtrafiken är tung. Klassen används också på fast undergrund när fyllningen innehåller block. Är förutsättningarna lättare räcker ofta N3, och vid grov blockfyllning på lös undergrund krävs N5.

NorGeoSpec 2012

NorGeoSpec är ett gemensamt nordiskt system för specifikation och certifiering av geotextilier för väg- och järnvägsbyggande. Systemet definierar bruksklasserna N1–N5 och kräver att produkternas egenskaper verifieras genom provning och löpande tillverkningskontroll. Den gällande utgåvan är NorGeoSpec 2012, som ersatte NorGeoSpec 2002. En geotextil som är NorGeoSpec-certifierad i en viss klass uppfyller därmed de funktionskrav som AMA Anläggning ställer för den klassen.

Skyddsgeotextil

En skyddsgeotextil är en kraftig nålfiltad duk som läggs på en eller båda sidor av ett tätskikt, till exempel ett geomembran eller en bentonitmatta, för att skydda det mot punktering från sten och mot skador vid utläggning och packning. Skyddsgeotextilens förmåga anges främst med:

• Genomstansningsmotstånd enligt CBR-provning (EN ISO 12236), angivet i newton.
• Skyddseffekt, provad med pyramidstansning, som visar hur väl duken skyddar membranet under statisk last.
• Ytvikt, som för skyddsgeotextilier ofta ligger mellan några hundra och upp emot 1 800 g/m².

Skyddsgeotextil används i tätade konstruktioner som deponier, dammar, dagvattenanläggningar och vägar genom vattenskyddsområden.

Geotextil i grundvattenskydd

Där vägar och järnvägar passerar vattenskyddsområden, eller där avfallsupplag och flygplatser riskerar att förorena grundvattnet, byggs ett tätskikt som samlar upp förorenat vatten innan det når grundvattnet. Tätskiktet, oftast ett geomembran eller en bentonitmatta, skyddas av skyddsgeotextil ovanför och under. Systemet kompletteras med dränering som leder det uppsamlade vattnet till rening.

Relaterade lösningar från ViaCon

ViaCon levererar geotextilier och geosynteter för alla bruksklasser. Se vårt sortiment av geotekniska lösningar, icke-vävd geotextil och vävd geotextil samt tätskikt som geomembran och bentonitmattor. Mer i ordlistan: geonät och markförstärkning.

Vanliga frågor om geotextil